Dålig förlorare

Har funderat ett tag på om och när man skall skriva sitt nästa inlägg. Svårt det där. Risken är ju bara att vad man än skriver så kommer man att uppfattas som en dålig förlorare och det vill man ju inte vara.

Trots allt, en och en halv vecka har gått sedan finalen. Känns fortfarande riktigt tungt. Söndagen och måndagen direkt efter var några av de tyngsta dagarna i mitt liv känns det som. Kul liten hobby man har som drar ner humöret på det viset.

Funderar fortfarande på de där sista straffarna. På Bults straff som precis lika gärna kunde blivit godkänd. Den drogs ju bakåt och det skulle blivit snack om det också säger en del. Tror jag inte ett ögonblick på. Är det någon som diskuterat om Hannes Öhman hade hög klubba på sitt första och andra mål. Eller drog Kohonen bollen i sidled när han kvitterade på straffarna. Eller skulle vi fått frislag precis innan Storvreta gjorde 4-2, eller skulle Bult haft utvisning i sudden. Löjligt resonemang, jag vet.

Men, vad hjälper det. Vi förlorade och Storvreta vann. Så är det och det är bara att lyfta på hatten och gratulera Storvreta till andra raka guldet. Starkt gjort.

Senast vi vann SM-guld vann vi på straffar. Lovar att det var mycket roligare än att förlora på straffar. Den gången sköt Kranberg ribban ut och Holmer stolpe in straffen efter. Det är kanske det som jämnar ut sig nu, vad vet jag.

I helgen var det dags för landslaget, f’låt det nya landslaget att spela några matcher. Tre stabila segrar på lika många dagar. Kul för oss att Joakim Andersson blev uttagen och att Linus Henriksson fick chansen även om vi i Warberg i den sista matchen när Sverige spelade mot Finland inte hade med en enda representant. Undrar när det hände senast i en landskamp. Men, vi kanske inte är bättre. Vann ju bara serien med 11 poäng och pressade Storvreta till sudden straffar i en fantastisk finalmatch.

Men, jag är inte bitter.

F I N A L

Puh, pust, stön. Onsdagskvällen framför datorn var hemsk, eller kanske så här i efterhand skall säga hemskt trevlig. Har sagt det innan och säger det igen. Detta kan inte vara bra för hälsan.

Warberg började väl sådär får man säga. Inte blev man ju direkt lugnare när Falun går upp till en 2-0 ledning. Warbergs reducering och Jim Canerstams första mål var viktigt för att komma in i matchen igen. Avslutningen av den perioden var bättre. Falun kunde sedan hela tiden ta ledningen vilket var minst sagt frustrerande. När Falun gjorde 4-3 på ett skitmål började till och med jag nästan tvivla, men bara nästan 😉 (lätt att säga efteråt när man vunnit). Avslutningen blev fruktansvärt nervös, vid 6-4 hade vi ett par bra lägen att avgöra, istället går Falun upp och reducerar och det var en hel evighet kvar av matchen. Slutminuten skall vi inte ens prata om.

I samma sekund som slutsignalen gick började det plinga i telefonen. Folk är sugna på att åka det blå tåget igen. Det märktes tydligt. Hoppas också att intresset är lika bra som innan för detta. För Warbergs del som alltid haft ganska många timmar transport till finalarenan är det lite extra spännande med Malmö och Malmö Arena. Typ två och en halvtimme tåg som kan stanna 50 meter från arenan är ypperligt.

Tror vi kommer att ha cirka 1300 biljetter som det ser ut nu. Hoppas att det räcker. Hoppas att de går åt. Känslan att få stå i ett blått hav och vinna guld är riktigt skön, hoppas verkligen att jag får uppleva det igen. Ni som varit med förr, ta chansen igen. Ni som inte varit med, ta chansen. Hur det än går är det ett fantastiskt minne som man bara får om man är med på plats.

Extra kul också att vi får en ny finalmotståndare, ännu roligare att Storvreta också har bokat tåg. Hoppas verkligen att vi bägge kan fylla våra tåg och arenan och skapa en fantastisk inramning. Till arrangörerna är det väl bara att säga grattis, misstänker att de är lite glada att Warberg är klara för final.

– – – –

Hur var det nu han sa, Faluns assisterande tränare efter att de klarat kvartsfinalen mot AIK och det var klart att de skulle få möta Warberg i semifinal, ”Warberg hade otur när de tänkte”. Jo tack, undrar vem det var som hade otur när han tänkte.

– – – –

Befinner mig just nu i Barcelona. Resan bokade min fru för väldigt länge sedan utan diskussion med mig om datum. Hon var dock noga med att påpeka att hon kollat upp när finalen gick så att det inte krockade med den. Att hon dessutom visste att vi skulle kvalificera oss till finalen kvällen innan vi åkte är ju rent magiskt. Imorgon är det Nou Camp och FC Barcelona som gäller. Mitt femte besök i denna fantastiska stad. Prognosen säger 25 grader och sol. Funkar.

– – – –

Till Peter, Per, Joakim, Jimmy, Kim, Adam, Johan, Henrik, Mathias, Rikard, Martin, Mattias, Magnus, Jim, Christian, Linus, Johan, Magnus, Aleš, Simon, Daniel, Andreas och alla andra. Njut i helgen. Nästa vecka är det full fokusering. Tänk på att ta sig till final aldrig har varit målsättningen, bara ett delmål.

Nu kör vi. Tuuuut, tuuuut.

/jk

Skada

Tiden går ruggigt fort. Sist jag skrev hade vi precis blivit klara för semifinal. Nu har vi både förlorat och vunnit en semifinal.

För ett år sedan eller två skrev jag om hur svårt det var att få tag på resultat efter matcher när innebandyn var riktigt ung. Man fick ringa runt till spelare i andra lag och satt själv med penna och papper och gjorde tabeller på kvällarna. Ibland fick man helt enkelt vänta tills måndag när tidningen kom ut.

När vi igår spelade den andra semifinalen slog man väl något slags rekord.

TV4 Sport sände från Lisebergshallen där Pixbos damer och herrar spelade semifinal mot IKSU och Storvreta.

Själv stod man framför datorn. Eller datorerna kanske man skulle kunna säga. När Warbergs match började tittade man på Pixbo – Storvreta utan ljud. Vi hade skickat med en kamerakille som sände på webben från Falun (nytt tittarrekord) som man följde på skärmen med utmärkt kvalitet. På den andra datorn var man inloggad på Everysport där det kommenterades som vanligt samtidigt som Sveriges Radio sände hela matchen på webbradion. Eftersom radion för mig låg någon sekund efter den rörliga den rörliga bilden hade i tyst läge förutom när det blev mål då nan blixtsnabbt satte på ljudet och fick höra målen ”live” en gång till. 😉

Eftersom min fru var i Stockholm på jobb var det lite annat att sköta. När ungarna Kim vid tio-tiden och var trötta fick de helt enkelt vänta till den andra periodpausen då man snabbt och effektivt fick de i säng.

/jk